Summary
Swedish to Dutch:   more detail...
  1. kvida:
  2. Wiktionary:


Swedish

Detailed Translations for kvida from Swedish to Dutch

kvida:

kvida verb (kvider, kvidde, kvidt)

  1. kvida (gnälla)
    zemelen
    • zemelen verb (zemel, zemelt, zemelde, zemelden, gezemeld)
  2. kvida (gnälla; jämra)
    janken; brullen; gillen
    • janken verb (jank, jankt, jankte, jankten, gejankt)
    • brullen verb (brul, brult, brulde, brulden, gebruld)
    • gillen verb (gil, gilt, gilde, gilden, gegild)
  3. kvida (gnälla; lipa; jämra sig)
    temen
    • temen verb (teem, teemt, teemde, teemden, geteemd)

Conjugations for kvida:

presens
  1. kvider
  2. kvider
  3. kvider
  4. kvider
  5. kvider
  6. kvider
imperfekt
  1. kvidde
  2. kvidde
  3. kvidde
  4. kvidde
  5. kvidde
  6. kvidde
framtid 1
  1. kommer att kvida
  2. kommer att kvida
  3. kommer att kvida
  4. kommer att kvida
  5. kommer att kvida
  6. kommer att kvida
framtid 2
  1. skall kvida
  2. skall kvida
  3. skall kvida
  4. skall kvida
  5. skall kvida
  6. skall kvida
conditional
  1. skulle kvida
  2. skulle kvida
  3. skulle kvida
  4. skulle kvida
  5. skulle kvida
  6. skulle kvida
perfekt particip
  1. har kvidt
  2. har kvidt
  3. har kvidt
  4. har kvidt
  5. har kvidt
  6. har kvidt
imperfekt particip
  1. hade kvidt
  2. hade kvidt
  3. hade kvidt
  4. hade kvidt
  5. hade kvidt
  6. hade kvidt
blandad
  1. kvid!
  2. kvid!
  3. kvidd
  4. kvidande
1. jag, 2. du/ni, 3. han/hon/den/det, 4. vi, 5. ni, 6. de

Translation Matrix for kvida:

NounRelated TranslationsOther Translations
gillen skrika
VerbRelated TranslationsOther Translations
brullen gnälla; jämra; kvida böla; gallskrika; gapa; gråta; hojta; lipa; ropa; ropa högt; ryta; råma; skrika; tjuta; vråla
gillen gnälla; jämra; kvida gapa; gasta; rya; skrika; vråla
janken gnälla; jämra; kvida grina; gråta; lipa; skrika; snyfta; tjuta
temen gnälla; jämra sig; kvida; lipa
zemelen gnälla; kvida

Synonyms for "kvida":


Wiktionary Translations for kvida:


Cross Translation:
FromToVia
kvida klagen; jammeren; zeuren geindre — Se lamenter, gémir, se plaindre à diverses reprises d’une voix languissante et non articuler.